Följande artikel behandlar den Gustavianska riksdagen mellan åren 1772-1809.

Statskuppen

År 1772 tog frihetstiden slut i och med att Gustav III begick en statskupp. Gustav III hade skrivit en författning som innebar att han i stort sett skulle vara enväldig och styra riket på egen hand till skillnad från frihetstidens mer demokratiska regeringsform som lämnade mer makt åt ständerna. Ständerna kunde inte annat än godta regeringsformen då kungen hade militären på sin sida. Den som hade protesterat hade troligen blivit dödad.

Kungen, Riksrådet och riksdagen

Riksrådets möjlighet att utöva mer än en rådgivande funktion begränsades kraftigt i och med statskuppen. Kungen, som ville ha så stor makt som möjligt själv, hade bestämt att rådet var tvunget att vara helt enigt för att han skulle vara tvungen att vika sig för deras vilja. I justitiefrågor gällde dock rådets majoritet, detta för att rådet också fungerade som landets högsta domstol. Kungen hade två röster i riksrådet, som bestod av 17 andra medlemmar. För att stärka sin makt ytterligare ägde kungen rätt att avsätta och tillsätta nya medlemmar efter eget behag.

Inte heller riksdagen, som bestod av de fyra stånden adel, präster, borgare och bönder lämnades särskilt stora möjligheter att hävda sig mot kungen. Riksdagen hade inte ens regelbundna möten utan fick sammanträda när det behagade kungen att kalla dem samman, vilket hände först sex år efter statskuppen. Deras rätt att granska riksrådets arbete hade också försvunnit. Riksdagens största makt låg i att bestämma över en del skatter.

Tiden mellan 1772 och riksdagen 1778

Mycket var oklart i den nya regeringsformen. Bl.a. fanns det en paragraf som förklarade alla grundlagar som uppkommit efter år 1680 som ogiltiga. Kanske hade kungen medvetet gjort systemet så oklart för att senare kunna påverka riksdagens sammansättning och arbetsformer. Kungen gjorde inför den första riksdagen 1778 tolkningar som ökade hans makt ytterligare.

Åren fram till 1778 var kungens mest produktiva år. Han arbetade framgångsrikt med att stärka den svenska kronan mot andra valutor. Han förstärkte det svenska försvaret och genomförde vissa reformer inom rättsväsendet . Folket visade trots det ett visst missnöje mot honom, till stor del troligen p.g.a. ett förbud mot hembränning som kungen hade infört för att staten skulle tjäna pengar. Så när kungen kallade samman ständerna till riksdagen 1778 ville han vara säker på att få behålla den maktställning som han lyckats uppnå. Därför tolkade han 1772 års regeringsform som att 1617 års riksdagsordning och 1626 års riddarhusordning skulle gälla. På så sätt ökade hans maktställning ytterligare.

Denna händelse har kallats för Gustav III:s andra statskupp. 1778 års riksdag resulterade alltså i att kungen fick stärkt makt och med det vart ständerna mer missnöjda.

1786 års riksdag

Tiden efter den första riksdagen var inte så framgångsrika för kungen. Statsfinanserna vart sämre och de första åren på 1780-talet drabbades av missväxt. Ständerna och folket var missnöjda med kungen. Därför dröjde det ända tills 1786 innan kungen kallade ständerna till en ny riksdag. Han kände sig då tvingad till det för att landets ekonomi var väldigt dålig. Kungen hoppades vinna folkets förtroende genom att visa sig samarbetsvillig med ständerna. Det första ständerna ville vid riksdagen var att tillsätta ett gemensamt lagutskott, något som kungen tidigare förhindrat vid 1778 års riksdag. Den här gången gick kungen dock med på förslaget. Kungen var tvungen att ge upp mycket makt till ständerna under den riksdagen.

1788 års kris

1788 inledde kungen ett anfallskrig mot Ryssland. Han hade hoppats att det skulle leda till ökad popularitet bland folket. Nästan omedelbart efter krigsutbrottet råkade kungen ut för ett bakslag. Kriget utvecklade sig inte efter kungens tänkta riktlinjer och bakslaget kom i form av en sammansvärjning av över 100 finska officerare (Anjalamännen). De ansåg att kungen inte hade någon rättighet att starta krig på egen hand enligt 1772 års regeringsform. Anjalamännen krävde att kungen skulle sammankalla ständerna till ett riksdagsmöte. Kungen gick dock inte med på det. Även bortsett från Anjalamännens aktion gick kriget dåligt. De förväntade snabba segrarna uteblev.

Det såg nästan ut som om det dåliga ekonomiska läget 1788 skulle tvinga kungen att hålla en till riksdag, men det vart inte så utan det dröjde ytterligare ett år innan det skulle behöva inträffa.

1789 års riksdag, förenings och säkerhetsakten

Kungen samlade ständerna till ett riksdagsmöte i slutet av januari 1789. Stämningen var mycket spänd under riksdagen p.g.a. den dåliga krigföringen mot Ryssland. Vid riksdagens början gick kungen kuppartat tillväga. Kungen lade fram ett förslag till en förenings- och säkerhetsakt. Den innebar att kungens makt skulle stärkas så att han nästan vart enväldig. Han skulle själv få bestämma antalet riksråd och han skulle själv få starta anfallskrig utan ständernas medgivande (fast det hade han ju redan gjort mot Ryssland). Ständerna skulle endast få behandla de lagförslag som kungen tillät dem. För att ständerna skulle gå med på detta var han tvungen att gå emot adeln. Genom att han tog bort en massa privilegier för adeln och tilldelade de tre andra ständerna vissa privilegier, lyckades han få ständerna, utom adeln, att stöda förslaget.

För första gången under den gustavianska riksdagsperioden fick ständerna inblick i statsskuldens storlek. Kungen inrättade det s.k. Riksgäldskontoret, som fick rätt att ge ut sedlar. Det ledde till att Riksgäldskontoret och kungen i samverkan utgav för mycket pengar och skapade inflation.

Kungens rättighet att själv bestämma riksrådets medlemsantal utnyttjade han till att helt enkelt sätta antalet till noll. På så sätt var den över 500-åriga institutionen borta. Riksrådets roll som dömande instans ersattes av Högsta domstolen, vars medlemmar högst till hälften fick tillhöra adeln.

Riksdagen 1792 och slutet för Gustav III

Kungen genomförde faktiskt inte en statskupp den här riksdagen. Den stora händelsen var att Riksgäldskontoret tog över statsskulden.

Vid tiden för riksdagen var adeln mycket missnöjda med kungen, som vid förra riksdagen tagit bort många av deras privilegier. Det planerades uppror och kungamord i vissa adelskretsar och den 16 mars sköts kungen på en operamaskerad av kapten Jacob Johan Anckarström. Det var tänkt att J J Anckarström och de andra i sammansvärjningen skulle begå en statskupp efter mordet och återvinna adelns tidigare maktställning. Två veckor efter att kungen blivit skjuten avled han, men efter sig lämnade han en tronarvinge, den blivande Gustav IV Adolf.

Gustav IV Adolfs tillsättning år 1792

Den 29 mars 1792 tog Gustav IV Adolf över makten efter Gustav III. Den första tiden tillsatte man en förmyndarregering därför att Gustav IV Adolf bara var 13 år och hade 5 år kvar till sin myndighetsdag. Förmyndarregeringen leddes av kungens bror hertig Karl. Den tid som förmyndarregeringen hade makten försökte densamma att motarbeta kungen och få större makt; man kan säga att förmyndarregeringen arbetade antigustavianskt.

Den antigustavianska tendensen förstärktes när Gustav Adolf Reuterholm fick en förstärkt maktposition inom förmyndarregeringen.

Reuterholm gjorde några tappra försök att gifta bort kungen, bl. a. i S:t Petersburg, men kungen motsatte sig dessa giftermål och hade när han tog över makten från Reuterholm inte mycket till övers för honom och därför flydde Reuterholm utomlands.

Riksdagen i Norrköping år 1800

Under Gustav IV Adolfs regeringstid samlades riksdagen bara en enda gång och det var i Norrköping våren 1800, under denna riksdag kröntes kungen och drottningen.

Som vanligt under den tiden var det Sveriges dåliga finanser som var det stora problemet i Sverige, därför försökte kungen genomföra vissa reformer för att förbättra statens ekonomi.

Bl. a. så genomförde kungen en myntrealisation som genomfördes år 1803. Detta och en del andra ekonomiska reformer förbättrade statens ekonomi avsevärt.

Kungen stödde också bönderna i Svenska Pommern och försökte där genomföra vissa sociala reformer till fördel för bönderna.

En annan mycket viktig reform som Gustav IV Adolf genomförde var enskiftet. Det gick ut på att småbönderna som hade små jordarealer slog ihop sina jordarealer med varandra. Därmed kunde bönderna börja odla samma grödor på ett större område istället för att som förut ha odlat olika grödor på små jordarealer. Därmed blev Sveriges jordbruk mer effektivt och kunde på detta sätt bidra till att stärka Sveriges svaga ekonomi.

Gustav IV Adolfs starka sida var inte inrikespolitiken, men hans utrikespolitik var desto bättre och det tas upp på nästa sida i uppsatsen.

Gustav IV Adolfs utrikespolitik

Utrikespolitiken under Gustav IV Adolfs förmyndarregering leddes av Reuterholm och präglades mycket av hemlighetsfull diplomati, utrikespolitiken blev därför anonym och privatiserad. Reuterholm blev därför misstrodd av folket, trots att han ej inblandade sig i något krig under sin maktepok. När sedan Reuterholm förverkat sin maktposition, genom att försöka gifta bort kungen, tog Gustav IV Adolf över makten över utrikespolitiken.

• Till en början gick kungen in för att bevara freden i Sverige. År 1799 slöts ett svensk-ryskt avtal och år 1800 efterföljdes detta avtal av ett väpnat neutralitetsförbund mellan Ryssland, Sverige, Danmark och Preussen.
• Detta förbund upplöstes då Storbritannien attackerade Danmark och Danmark drog sig ur förbundet.
• Sverige och Storbritannien slöt då ett handelsavtal och tillsammans med Ryssland och Österrike bildades en koalition mot Frankrike.
• Den 31 oktober 1805 förklarade samma koalition krig mot Frankrike och Sverige var tvunget att skicka trupper till Svenska Pommern. Men Frankrike var för starkt för koalitionen som var tvungna att sluta fred med Frankrike.
• Napoleon krävde därmed att avtalet med Storbritannien skulle upplösas.
• Men Sverige motsade sig detta och fortsatte att samarbeta med Storbritannien.
• Tvåfrontskrig hotade då Ryssland tryckte på ifrån öster och Frankrike från väster. I och med kriget mot Ryssland blev Sverige tvingad att överge Finland i vapenvilan som slöts i Olijoki.
• Freden kom inte riktigt förrän kungen vart avsatt i en statskupp och genom freden i Fredrikshamn 17 september 1809 då Sverige blev tvunget att avstå hela Finland.
• Efter den gustavianska epokens slut så försökte man ge Sverige en ny, mera harmonisk regeringsform.