På 1700-talet bodde bönderna i byar. Åkrarna var uppdelade i tegar för att den bästa jorden skulle bli rättvist fördelad. Det fanns gemensamma marker för de fattiga att odla på. Odlingssättet var ofta två- eller treskifte, dvs man odlade säd i ett eller två år och lät jorden ligga i träda i ett år. Jorden bearbetades med årder, en slags plog utan vändskiva, och med harv av trä. I och med att man hade tegar skedde det mesta arbetet gemensamt. Inga foderväxter odlades och djuren svalt under vintern.

Så småningom kom bönderna att ha sin åker uppdelad på 30-40 ställen och det blev svårt t ex att pröva nymodigheter. Och befolkningen ökade i snabb takt. Allt detta ledde till att Jakob Faggot 1757 förordade storskifte, dvs jorden samlades till så få lotter som möjligt. Skiftet drevs bara delvis igenom och produktionen ökade lite. På godset Svaneholm i Skåne härskade friherren Rutger Maclean. Han var från Skottland och fick ärva Svaneholm efter en morbror. Egendomen var stor men vanskött. I den upplysta despotins anda startade han ett omfattande reformationsarbete. Han delade upp godset i fyrkanter som han delade ut till bönderna. Vid varje åker byggdes en gård. Byarna upplöstes trots böndernas motvilja. Man började växla mellan odling av brödsäd och foderväxter. Det nya skiftet gav större avkastning och efterhand blev bönderna mer samarbetsvilliga.

1803 övertygade lantmäterikontorets chef Erik af Wetterstedt Gustav den IV Adolf att utfärda en förordning om enskifte i Skåne. Förordningarna spreds norrut. Reformen ogillades av bönderna som saknade bygemenskapen och var rädda för orättvisor. En del trodde sig nattetid se döda lantmätare gå igen för att mäta rätt vad de mätt fel. Byarnas bästa hus skonades ofta och man försökte få så många som möjligt att slippa lämna byn. På så vis blev några hus kvar. Bönderna som hade flyttat ut kom att tjäna på det. 1827 infördes laga skifte. Då bytte bönderna åkerlappar med varandra för att få sammanhängande åkrar. När allmänningarna försvann trängdes jordlösa och fattiga bort. Till dem byggdes torparstugor och backstugor. Potatisen kom och med den hembränningen.

I och med skiftesreformerna ökade avkastningen. Man kunde till och med exportera bl a havre. Men även befolkningen ökade. Det ledde till att Sverige vid 1800-talets slut tvingades importera spannmål från USA. Detta var billigt, och godsägare och bönder krävde höjda tullar för att klara sig i konkurrensen. Produktionen började inriktas på animaliska produkter, t ex smör, kött, ägg och mjölk. Smör kunde till och med exporteras. Djuren slapp svälta under vintern genom ökad odling av foderväxter. Utan att sysselsätta fler ökade produktionen. Nymodigheter som slåttermaskiner, hästräfsor och ångtröskverk kom att ta över mänskligt arbete. De enda som ökade i antal var statarna.