Stilen utvecklades 1720 vid de franska hovkretsarna och kom i Frankrike att härska till ca 1755. Man var trött på barockens stelhet. Upplysningsfilosofins lärda män var ute efter en lekfull, naturlig och behaglig stil. Man kom att älska det eleganta , sirliga och graciösa när det bl.a gällde inredningen i hemmen. Till möblernas konstruktion gavs en slankare och elegantare look. Salarna ersattes med boudoirer och kabinetter.

Under denna period kom de mjuka färgerna att dominera som pärlgrått , ljusgrönt och ljusblått. Intresset för allt kinesiskt och framförallt för Kina väcktes. Inredning och byggnader uppfördes influerade av kinesisk stil. Detta kompletterades med lackmöbler och ostindiskt porslin. Rummen var oftast noggrant prydda med målade väggstycken, mönstrade träpaneler, d.v.s snidat trä, och präktiga speglar. Thomas Chippendale var en engelsman som utvecklade en mer kinesisk möbelstil än andra länders. På 1730-talet kom den s.k franskinspirerade rokokon av Carl Hårleman, vilken fördes vidare. Detta förde med sig att en typiskt svensk herrgårdsstil skapades med hjälp av franska förebilder. Inom bildkonsten skulle sirlighet och intimitet dominera.