Fransosen Jean Baptiste Bernadotte föddes 1763, den 26 januari i den franska staden Pau. Där växte han upp med sina föräldrar och syskon. Fadern hette Henri och arbetade som advokat vid en underdomstol i staden. Familjen var småborgerlig och känd i staden Pau ända sedan 1600- talet. Bernadotte fick sitt först jobb som advokatskrivare genom sin far, men vid 17 års ålder tog han värvning vid regementet Royal-La-Marine och nio år senare deltog Jean Baptiste i den Franska revolutionen 1789 med stor framgång. Efter detta krig bar det spikrakt uppåt i graderna för Bernadotte och 1797 var han brigadgeneral och divisionsgeneral. Detta år träffade han även Napoleon Bonaparte för första gången.

Följande år gifte han sig med köpmansdottern Désirée Clary, som tidigare varit förlovad med Napoleon. Med henne fick han senare en son (Oscar I). Han prövade ett tag som ambassadör i Wien, men detta blev ett fiasko eftersom han fick den österrikiska befolkningen emot sig. Efter att Napoleon utfört en kupp i Brumaire blev Bernadotte underställd honom och började leva i hans skugga. Bernadotte hade tidigare varit en inbiten republikan, men p g a att han umgicks så mycket med familjen Bonaparte, började han mer och mer acceptera ett kejsardöme. 1804 utnämndes han till marskalk av Frankrike. Två år senare under marsalk Bernadottes ledning besegrade fransmännen en preussisk armé i slaget vid Halle och detta gjorde att många länder fick upp ögonen för honom, bl a Sverige.

1810 anlände den svenske löjtnanten Carl Otto Mörner till Paris för att erbjuda den franske marskalken titeln som svensk tronföljare, vilket han accepterade. Samma år adopterades Bernadotte av Karl XIII. Bernadotte ville få en ledande roll i det nya Frankrike, så med en svensk armé gick han 1813 in i kriget mot Napoleon. När han fått reda på att Ludvig XVIII tillträtt tronen i Frankrike och att Norge brutit mot Kielfreden, begav han sig till Frankrike. Där fick Bernadotte de allierades stöd i kampen mot Norge. Den norska självständighetsrörelsen leddes av prins Kristian Fredrik av Danmark. Norges nationalförsamling hade den 17 maj 1814 utropat Kristian Fredrik till kung av Norge. Men p g a svenska framgångar i det därpå följande kriget mot Norge tvingades norrmännen till förhandlingar med svenskarna och Kristian Fredrik avsatte sig själv från tronen. Den 4 november blev Karl XIII kung av Norge. Sverige avslutade efter detta sina pågående krig och Bernadotte blev nu utrikesminister. Under den här tiden förde han en ryssvänlig politik och försökte lösa den svenska statsskulden till Frankrike.

Karl XIII hade under en längre tid lidit av en sjukdom och i februari 1818 avled han. Den tillträdande konungen i Sverige blev nu Bernadotte som kröntes som Karl XIV Johan i Stockholms storkyrka av ärkebiskopen och justitiestatsministern. En ny dynasti besteg nu tronen. Under det här året kröntes Bernadotte även till kung av Norge i Trondhiems domkyrka.

Kring kungen växte nu det konservativa partiet fram som motverkades av en liberal opposition. Karl XIV Johan var konservativ och ville med sin privata krets avgöra alla frågor. Till sin hjälp hade han spioneriväsen och hemlig polis, till vilken han fått idéen från Napoleon. Hans två största intressen i politiken var utrikespolitiken och försvaret. Det sistnämda tyckte han var mycket bristbart och ägnade därför mycket tid och pengar på att rusta upp. Något som försvårade kungens arbete var att Karl XIV Johan aldrig brydde sig om att lära sig svenska. Kring 1830 hade en stark opposition blommat upp mot Bernadotte. Mycket p g a att kungens gunstling Magnus Brahe egentligen avgjorde alla befordringsmål. Ledare för oppositionen var den liberale redaktören för Aftonbladet, Lars Johan Hierta, och åtta år senare anslöt sig även Erik Gustav Geijer, en mycket duktig konservativ teoretiker. Deras krav var en reform av ståndsriksdagen, mer makt till riksdagen och ökad kontroll av statsrådet. Karl Johan brydde sig inte om detta, så 1840 gick den samlade oppositionen till generalangrepp vid riksdagen samma år. Man förhandlade och det slutade med att statsrådet byggdes om så att sju av medlemmarna blev verkliga statschefer. Nu tvingades många gamla råd att avgå och det blev ett slags regeringsskifte.

År 1844 insjuknade Karl XIV Johan Bernadotte hastigt och 43 dagar efter sin åttioårsdag avled han. Ny kung blev nu Karl XIV Johans son, Oscar I.