Människan är redan vid födelsen av sin natur är god, ondskan orsakas av individens fall för yttre påtryckningar. Konfucius tankar om alla människor möjlighet till godhet, har hos Mencius utvecklats och radikaliserats till att alla människan av naturen är god.
Mencius hävdade att vi alla är lika, alla människor är av naturen goda och varje individ har samma potential att bli perfekt. Känslan för det goda är en medfödd förmåga, det enda som behövs för att bruka denna förmåga är att lära känna vår sanna natur.
Mencius delar in den medfödda mänskliga godheten i fyra begynnelser:
- Medmänsklighet
- Plikttrohet/Rättvisa
- Dekorum
- Vishet
Dessa blir allt tydligare, den mänskliga naturen synliggörs, för en individ genom att dygder kopplade till begynnelserna bejakas. Ett bevis på människans goda natur menar Mencius kan bevisas genom förhållandet människor i mellan. Mencius hävdar att “alla barn älskar sina föräldrar” och menar tillika att om någon får syn på ett barn som är på väg att falla ner i en brun, så drabbas denne per automatik av medlidande och skyndar till undsättning.
Trots att människa av sin natur är god kan vetskapen om denna vår sanna natur vara dold för oss. Kunskap om vår “förlorade natur” fås genom att man övar sig i olika dygder, goda tankar och gärningar. Det är emellertid även möjligt att göra onda handlingar, allt ansvar för sådant handlande tillräknar Meniucs individen. Ondskan hos människan uppstår genom individens eget misslyckande genom att denne faller för yttre påverkningar. Vad dessa yttre påverkningar består av, är inte tydligt uttryckt, emellertid tycks den huvudsakliga poängen var den att ondskan är ett resultat av att människan på något vis låtit sig distraheras av sitt ego.
Denna egoism kan minskas genom självförädling, genom att en person ökar sin medkänsla försvinner gradvis skillnaden mellan individ och individ och tillika mellan individ och universum.
Mencius uttrycker detta som att “allting finns i sin helhet inom oss”, vi är alltså ett med universum – kan det onda bestå i att den förhindrar denna förnimmelse. Det finns här vissa likheter med den indiska samkyha, ty det är enligt Mencius inte enbart människan som ingår i ett moraliskt system.