Människan är av sin natur ond, begäret efter fördärvet finns i lagt människan från födelsen hävdar Xunzi. Den godhet en människa kan besitta är enkom förvärvad.

Människan är född med begär efter pengar och förlustelser. Xunzi hävdar att människan stävar efter att få dessa tillfredsställda. Men detta (ständiga) ohämmade sökande efter tillfredsställelse skapar konflikter vilket i längden leder till kaos.

Xunzi hänvisar till behovet av riter som sätter gränser för detta begär, moralen är en skapelse för att rädda mänskligheten från detta kaos. Xunzi härleder moralens uppkomst till forntidens kungar som skall ha utformat ett moralens regelverk.

Människan består av två element, xing (natur) och wei (handlande). Regelverket är ett resultatet av wei, hos ett par ytterst vilje starka människors verksamhet. Genom ritualer och handlande kan människan räddas från sin egen vrede och onda natur. Samtidigt törstar människan efter godhet just eftersom den av naturen är ond, saknaden leder till ett begär som behöver tillfredsställas.

Genom människans förmåga att underställa sig moralen skapas hos människan en mänsklighet som skapar harmoni mellan himmel och jord. Xunzi hävdar att denna förmåga att förnuftsmässigt acceptera moralen för att begränsa vår onda natur också utgör skillnaden mellan människan och naturen och kan därför även sägas utgöra det mänskliga i människan.