I Mesopotamien kring de två floderna Eufrat och Tigris slättland, växte vid 3500 f.kr en ny högkultur fram. Genom intensiv konstbevattning och hårt arbete alstrades stora skördar. De stora skördarna gjorde det möjligt för delar av befolkningen att syssla med annat än jordbruk dessutom ledde överflödet på föda till att befolkningen ökade kraftigt. Det hårda arbete som jordbruket innebar framtvingade starka härskare som höll ordning på den allt större befolkningen. Slättlandet saknade dock andra resurser vilket skapade ett stort behov utav byteshandel med andra närliggande områden. Trä och metaller saknades helt i området och fick därför importeras.

Den ökade befolkningen, jordbrukets framsteg och handeln frambringade ett klassamhälle. Vid slutet av 3000 f.kr hade ett folkslag som kallas Sumerer fått området i södra Mesopotamien att fullkomligt grönska, byggt handelsskepp och tempel i städerna där Gudarna dyrkades. Man hade dessutom lyckats skapa ett skriftspråk, kilskriften.
Städerna växte sig snabbt större och blev snart till mindre eller större riken.

I Egypten vid Nilens flodbädd formades ytterligare ett rike ungefär vid samma tidpunkt som Sumerernas rike nådde sin kulmination. Områdena runt Nilen var bördiga och gav god avkastning. Nilen var till skillnad från Eufrat och Tigris en lugn flod och var mer pålitlig en dess motsvarigheter i söder. Nilens regelbundenhet skapade idealiska jordbruks förutsättningar. Kanaler grävdes för att leda in friskt vatten till närliggande jordbruksområden. Landområdet kring Nilen hade dessutom ett mer skyddat geografisktläge än Mesopotamien som låg öppet för invasion från flera väderstreck.

Egypten styrdes precis som flera riken i Mesopotamien av en stark kung, lägg därtill att Egyptiernas kung eller som de kallade honom Farao även var den Egyptiska mytologins överhuvud på jorden, Guds son. Den religiösa dimensionen som Faraon antog gjorde att bönderna kunde förmås betala sin skatt och utföra det tunga arbete som jordbruket innebar utan att en lika stark tvångsmakt som den i Mesopotamien behövde byggas upp. Egyptens historia får ses som förhållandevis lugn, riket hölls samman mer eller mindre framtill 500 f.kr då den nya persiska stormakten erövrade landet. Trots maktskiftet i landet fortlevde mycket av dess tidigare kultur och livsstil.

Ungefär 700år innan det Egyptiska rikets sönderfall hade vid tiden kring 1200 f.kr ett nytt historiskt betydande rike växte fram. Ett nomadfolk som gick undernamnet judar invandrade till det område som vi i dag kallar Palestina. Med tiden blandades det invandrade folket upp med den lokalbefolkningen, kananéerna. Judarna behöll sin ursprungliga Gudstro men övertog kananéernas språk hebreiska. Hebreiskan blev senare också de språk som Gamla Testamentet, Judarnas heliga bok blev nedskrivet på.