Jag avser att i denna text diskutera gestaltningsarbetets pedagogiska värde med utgångspunkt i ett metakognitivt perspektiv. Ett sådant perspektiv skulle kunna anläggas utifrån flera olika ansatser exempelvis utifrån ett åhörarperspektiv, lärarperspektiv, elevperspektiv men jag har valt att avgränsa min fördjupande text till att enbart behandla ett aktörsperspektiv. Med ett sådant perspektiv avses de pedagogiska förtjänster som gestaltningsarbete kan tänkas ha på de aktiva aktörerna/den enskilde aktören i en specifik gestaltningsuppsättning.

En mötesplats

Gestaltningsarbete innebär först och främst deltagande i en grupp, grupparbete ställer höga krav men innebär också stora möjligheter för varje enskild individ.  Att arbeta och skapa tillsammans med andra kräver öppenhet, sinnesnärvaro och därutöver krävs en viss grad av anpassningsförmåga.  Detta kostar självfallet på i energi och ett gott samarbete är sällan för att inte säga aldrig friktionsfritt. Samtidigt är de möjliga vinsterna stora. När personliga möten sker utmanas individens föreställningsvärld. Det blir möjligt att upptäcka nya sidor hos sig själv och hos andra, möjligt att utvecklas och växa som människa.

Så långt om grupparbeten i allmänhet, men jag vill hävda att grupparbeten inom estetiskverksamhet många gånger både är mer krävande och fruktsamma än andra grupparbeten, detta eftersom estiskverksamhet (till sin natur/av naturen) i hög grad bygger på deltagarnas personligheter/personer (känsloliv). Grupparbetet blir därför inte bara en mötesplats utan är också en central utvecklingsplats där nu kunskap uppstår.

En utvecklingsplats

En av gestaltningsarbetets främsta förtjänster är att det tillåter oss komma åt kunskap eller få lärdom om områden som den traditionella undervisningen oftast endast sekundärt behandlar. Genom deltagande i gestaltningsarbete övas livskunskap(er) som personligutveckling, personkännedom, känslolära, självkännedom och socialtsamspel.

Men vad som verkligen utmärker gestaltningsarbetet och dess skapandeprocess är att dess inriktning och fokus kan anpassas efter behov, det blir på så vis till viss del möjligt att styra den personliga utvecklingen.  Hur denna utveckling ser ut påverkas av vilka val som görs,  vad vill gruppen utveckla?  vilka faror väljer de att möta? , för vad/vem/vilka vill gruppen få en ökad förståelse? Dessutom är arbetsformen som sådan, individuellt anpassningsbar, varje deltagare går in i skapandeprocessen med sina egna personliga förväntningar, önskemål och ambitioner.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att känslor och personligutveckling, i likhet med livet självt, inte är någon exakt vetenskap, variablerna som spelar in är förmodligen allt för många för att en fullständig orsakskedja någonsin skulle kunna sammanställas. Den personligutvecklingen må därför till viss del vara slumpartad men jag är övertygad om att det i varje fall går att skapa goda förutsättningar för att utveckling skall ske.

Ytterligare andra förmågor som övas genom gestaltningsarbete är fantasi, kreativitet och beroende utav vilken gestaltningsformen är kan även andra färdigheter som exempelvis kroppskännedom, taktkänsla, med flera övas upp.

Medvetenhet

Man skulle kunna tro att möten och utveckling också alltid leder till en ökad medvetenhet, och så är det kanske, men vill man verkligen befästa sina kunskaper i medvetandet krävs reflektion.  Det finns mycket forskning inom pedagogik som talar om vikten av reflektion, en av dessa är Olga Dysthe.

I boken det flerstämmiga klassrummet används begreppet ”tyst kunskap” för att beskriva den kunskap som en person besitter utan att hon/han är medveten om att inneha dessa kunskaper.  Att vara medveten om vad man kan är många gånger nästan lika viktigt som att kunna. Att veta vad man kan skapar en trygghet, både genom det att man ser sina styrkor men också genom att se sina begränsningar.

Dysthe lyfter i samma bok fram loggboks skrivande som ett användbart redskap för reflektion, denna reflektion kan även ske genom samtal. Vad jag tror är det viktigaste i reflektionsarbete generellt är att man försöker skifta mellan flera olika reflektionssätt (skriva, samtala och berätta) och att man både reflekterar för sig själv och tillsammans med andra.

Vinster och problem

Slutligen har jag sammanställt en lista med tänkta vinster och potentiella problem som gestaltningsarbete kan ge upphov till (det går säkerligen att hitta mängder av andra punkter, men här är ett par):

Vinster

• Arbeta med kroppen
• Skapa en sann/god självbild
• Självförtroende
• Känslor
• Samspel
• Förståelse för andra människor och olikheter
• Leva sig in, inlevelse, karaktärer (spela sin roll – sin vilja)
• Olika sätt att se på saken (perspektiv)
• Se sina egna starka och svaga sidor
• Frihet

Potentiella problem

• Etiska ställningstaganden
• Stort ansvar i grupp
• Stort personligt ansvar
• Gruppsykologi
• Hierarkier inom gruppen