Stilen leder sitt ursprung till Frankrike, där man redan omkring 1760 började reagera mot rokokons kurviga och överdrivna former. Man fann ett nytt stilideal i antiken stimulerat av bl.a utgrävningarna i Pompeji och Herculaneum. Denna nya stil kom i Frankrike att kallas för Louis-seize-stilen och i Sverige för Gustaviansk stil. Dess tidiga skede karaktäriseras av raka men smäckra och eleganta linjer, fin förenkling i proportionering och utsmyckning och svala färger, framförallt vitt och pärlgrått tillsammans med guld. Den sengustavianska riktningen är stramare och tyngre. Ett namn inom arkitekturen är Carl Fredrik Adelcrantz, inom rumsinredning Jean Eric Rehn, inom möbelkonsten Georg Haupt.

Kvinnor hade höga frisyrer, enorma huvudbonader och smycken som bestod av armband,örhängen, halsband och alla med pärlor och krumelurer. 1770-1780 var en tid av allmän historieromantik i hela Europa. Gustav III hoppades väcka nationella känslor genom att återinföra dräkter som påminde om de gamla hjältemodiga förfäderna från Vasatiden. Den bestod av jacka, tröja, byxor och slängkappa. Till vardags var dräkten svart och röd. Vid högtidligare tillfällen byttes den mot en röd och vit galahovdräkt, som dock från 1782 ändrades till ljusblå. Det fanns även en damdräkt med karaktäristiska vita puffärmar med svarta snören, men den blev om möjligt mindre använd än mansdräkten.